Fotnot först & främst, för er som inte känner mig/nya läsare. Jag är sämst, verkligen sämst, på att passa tider. Jag skyndar mig alltid in på jobbet, jag springer alltid in hos tandläkaren, mina stackars vänner får ALLTID vänta på mig, det har till & med gått så långt att de inte längre tar illa upp, utan räknar med att jag kommer MINST fem minuter sent, vart vi än ska, när vi än ska dit.
Det utspelade sig en så fin konvensation på min Facebook innan idag. När jag messade Patric om att vi skulle ses halv fyra fick jag svaret att ”Jag får väl vänta ändå…”. Fast besluten om att komma i tid parkerade jag min bil prick halv, fem meter ifrån ingången där vi skulle ses. Med andra ord satte jag mig tillrätta prick 16:30. Blev så exalterad över att jag faktiskt var i tid & FÖRST, så jag var tvungen att skriva detta på min Facebook-status. Fick då dessa kommentarer av två vänner där: